att minsta oförmånligare lottning i samhället, sedd i sitt oförsvagade ljus, skall föda, om ej sådana försök till dess omstörtande, som vi med rysning sett af nyare händelser, åtminstone begäret, och det hemligt färdiga bifallet dertill.
Men man bedrager sig på menniskan. Man kan i allmänhet räkna på hennes förnuft och billighet, så snart hon ej under ett långt tvång förlorat tillika med nyttan, äfven vanan deraf. Att med våld förfölja det minsta sken af rätt; att för en ringa anstötlighet vilja omstörta hela samhällsbyggnaden: det är den alltid nedböjda vanmaktens föraktliga hämdyra, när någon gång slumpen lägger henne förmågan dertill i händerna. Lemna menniskan deremot full frihet under nödvändiga lagar; låt hennes förstånd tidigt öfva sig i undersökningen af deras grunder, och grunderna för hennes lydnad; låt henne inse att man styr, icke kufvar henne, och att hon lyder med värdighet: — och man skall i omdömen, i viljor, i företag, finna henne billig och eftersinnande. Hon skall i vissa samhällsinrättningar, må hända tycka sig upptäcka här och der några ojemt delade tyngder, någon tillökt rätt eller någon afkortad. Hon skall våga att säga det. Men hon skall på det hela, erkänna att hon finner ordning,
