— 197 —
skan; alla föregifna medel utom och öfver den allmänna menniskoförmågan; alla syner, tillställningar, hokus pokus, hvarigenom man påstår att, för små enskilta ändamål, efter behag bryta den allmänna af förnuftet och erfarenheten bestyrkta naturordningen, böra då intill dess, utan betänklighet, anses för idel bedrägerien, dårskaper, vansinnighet, och förtjena, efter sakens och tillfällets beskaffenhet, åtlöjets näpst eller lagarnas.
Efter allt hvad jag redan sagt i detta ämne,
blir det ej nödigt att särskilt yttra mig öfver
drömtydningar, kortläggningar, kaffespådomar, med flera
andra mindre slags mirakel, som vanligen göras
af gamla matronor, eller gamla mamseller,
stundom för vänskaps skull, stundom för en riksdaler
eller mindre. Man påstår att de under tiden slå
in. Det händer ibland, jag tillstår det, att man
får bref; att man råkar i något visst förhållande
till en ljuslett karl, eller ett mörklagdt
fruntimmer, att man blir buden till måltids; att man får
höra ett dödsfall eller ett giftermål; att man får
en skänk eller får förtret. Af de två sistnämda
händelser, är likväl den förra, efter min erfarenhet,
vanligen litet trögare att inträffa än den sednare.
