i- 1099 —
synas det i arghetens och plumphetens ögon, äro de det verkligen? måste man vara en stel och styf tamp, utan umgängsvclt, för att ej vara eu lig smickrare?
Upplysom oss med hvarandra. Det synes mig som allt brottsligt smicker merendels utgjordes af två hufvudämnen: krypande list, och gömd egen- nytta. Det kan ges förrädiska smickrare, som ej krypa. Deras konst är så mycket finare och våd- ligare. Men det ges ingen enda deribland, hvars afsigt icke är, alt med sin förtrollande stämma dåra sin afgud; och att, (i fall den äger en visg grad af allmakt) framlocka ur hans mun, detta af stoflct skapande varde, som gör förnäm, dokore- rad, mäktig, välbehållen, tilltagsen utan fara, och insolent, under hög missbrukad auktoritet.
Men äro då alla uttryck af högaktning, alla höflighetens eller vördnadens talesätt, all förbind- lig ton, allt loford, alla språkets och umgänvgets behag, Jutter lågt och förförande smicker? Om så är, så skynda Er att fly, som idel hbofvar och förrädare, de vettigaste, värdigaste, ädelsintaste menniskor, och kasta Er med hänryckning i ar= marna på den första grofva tölp, som talar och skrifver, bra rent ut, pöbelspråket, och hvars tän- kesätt svarar på det fullkomligaste emot bans sätt att uttrycka sig.
