före, alt det är oftast hlandadt med slafveriett motgift: förståndet^ löjet och dristigUetttU. Maktens missbruk har icke haft farligare fienler, än några af detta slags hofsmickrare. Voltaie ar deraf ett bekant prof. Aristippus, på knä för Dionysius, bad om Ugift for en anklagad väp. Någon af de närv �inde, som förtröt philosophcns nedlåtenhet , iSvi*
- ade till honom: hvarföre ligger du på knä lör
ionysius? Hvarföre har Dionysius öronen pd löna? svarade philosophen, iitun att ncdsauka n rost. Det är ej sådane hoisniickrare, som rrådt sanningen, och förnedrat menniskovärdeL Det slafviska smickret har sin motsatta yfterhet i den cyniska plumpiieten, som långt ifrån t smickra någons egenkärlek, tvertom skryter att aldrig skona den. Midt emellan begge är pliilosophcns rum.
- a äfven phiiosophen, vänd åt hofven, förmil*
ir, af en naturlig rörelse, sin röst och sina an- � idrag. Sådan är ordningens, vördnadens forn. Emedlertid gifves* ej en hofman, så rätt* fiens, som ej skall af cynikcn uppföras på ickrarelistan, äfven utan att säga ett ord, och blotta åtbördernas vittnesbörd. Diogenes, spm
