Af sina Uodbad Rom sig fröjda kan^ Med samuia rätt Olympen fröjdas kumiat Af sina krig mot Resarnas nation , I fall ej Ödet himlens Drott fSrunnat, Förrn efter dem, att dyrkas på sin thron. Vi d erfor ej, o Nero, oss beklaga: De slörsla brott, de gröfsta nidingsdåd, Till delta pris ditt sälla Rom behaga: Det ser i dem sin sällhets förebåd. Af roinci\skt blod må fritt Pharsalen sköljas; Italien mejas af Numidens svärd; Pertlsiens fält af hungerns ofler höljas, Och Mundas kamp med dubbel jemmer följas, Af Caesars brott, och en förhärjad verld; Bcgråtöm ej de flottor som försvunnit, I Lfucas trängsel; — ej det slafvars krig, Der strömmar blod på Etnas lafva runnit: Rom har ej hdit, det har allting vimnit, Och genom allt, det ändtlig Vunnit dig. Du, nar en gång du slutar dina dagar. Och styr, från Latien - som din mistning klagir*' Din sciia flygt mot himlarnes palats; Hvad helst som dä må bli din föresats: På Jofurs thron, att jordens öden dana;' På PJiocbi va^ �n att ljus åt verlden ge, (Som utan fruktan, ändllig da skall f^o JEn ombytt Sol förgylla himlens bana,) Skall hvarjo Gud^ för dig af häpnad stauii
