sig ~ och ossy i frågan om Gudomligheten och dess natur � Ingenting yar bland dem yanligare Sn des* M spotheoser; icke blott i poetisk dikt , utan i sjelf- Ti yerkställigbeten. Nästan hyar hjelte, hyarstor maOy som utmärkt sig genom beromliga bragder, eller genom yälgemingar emot det menskliga sam* hället, flyttades yid sin död opp ibland gudarna , och hade på jorden tempel, präster, altaren: in � nan kort, nästan hvar märkyärdig person. Bacchus Uef gud för att hafva planterat drufyor och skaf- fat vin åt menniskorna. Casior och PoUux fingo efter döden, deras i*um ibland stjernorna. Romu-- lus, som grundat Rom, fick tempel oaktadt sitt broderdräp. Sedan man slagit ihjäl honom sjelf, gjorde man honom till gud. Herkules, efter att hafra rensat ett ofantligt stall och gjort andra dylika storyerk, som ej alla yoro lika obehag- liga, fick också sitt förljenta rum ibland den tidens gudatropp, Forgudningen gick i begynnelsen längre tillba- ka opp i tiderna, för att söka sina föremål. Efter han- den följde den mera omedelbarligcn den bortgång- na stora mannen. Yesprsiapus brukade säga skänit- yia, om sin aftagande hälsa: Jag blir gud, smdnifi" gom. Äfyen långt före honom behöfde man knappt dö for att yara det. Julius Caesar erhöll strax ef- ter sin död, gudavärdigheten. Flere romerske Kej-
