Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/263

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 255 — la det En stor man jForsoi:^ att ntreda ior � tets theori: han ser hvåd ingen annan före ho- 1 sett Han skapar nya idéer, följaktligen ett t språk y ty dessa idéer måstes uttryckas. Han Ver skarpsinnigheten till dess yttersta gräns, men in den, ingen väg genom detta mörker. Han ler sin gång ifrån tankens djupast ingömda grun-^

men denna långa Väg var just den, som här

Ue npprödjas. Några ranliga snillen uppfånga ts idéer; de se dem mindre med Undersöknin- s ögon, än med beundrans, med förtroendets, sammanbinda, åtskilja, utveckla, inveckla och biylla dem. Nu måste hela philosophien omslö- till ny form, och hela upplysningen i sinarin- te^elar bära livriet af samma skola. Man efter^ rar stiftarens språk der det blott förmörkar; er hans subtilitet der hon icke behöfdcs; so- ännu nya grunder, till hans grunder; klyfver d han leranat oklyfdt, och begynner som , längst bort ifrån, för att ändteligen föra ren fram till af gjorda saker, eller rättare sagdt, att göra så långt möjligt är, de mest afgjorda a*^ för honom otydliga. Se der Ks(nt och hans a hSrmare. "Den som vill besvara en enda ga i Naturrätten, (säger en sådan) skall först

  • a i stånd att upplösa det svåra problemet,

ir/vre hans egen hand tillhor hononi:^ ÄXärttr