dom på Yigtigpi och rarande betraktelser, m dera^i konst alt tå skioUigen sammanbinda med den a%finfDas minne, att de synas- hd tiirligea föda �- deraf , och likaaooi utgöra nÖdvSndifa boitändsdekr. Bet Sr då, som rarctty utan att mirka det^ förblandar sjelfvi reniålet med betraktelserna denrid, och s| oviss^ o:ii dessa liiliga fSrgor, dessa slora t drag, dessa uppväckta känslor, härleda, sig ämnclc> lörtjenst eller Idarens. Det ar då, jag, som det någon gång händer, alt man sig rörd inlill vördnad eller tåror, vid åmini af en person som man sett lefva bredvid 8i{ hända utan uppmärksamhet, och hvars boi man utan all saknad erfarit. Men de, i h förmåga det är att författa sådana minnessk 4 äro lika så sällsynta som de, i li vilkas föi det är att fört^cna dem. När man emedlert en sådan effekt velat söka orsaken, har laai finna ^en i talarens vackrare skrifsätt, ocA nat i den tanken, att vältaUgheten beitb i gare phraser än de vanliga, i utmålningpaTi 1 ster och liknelser. Man har ej yelat> -él kunnat finna, att orsaken dertill legat i ta djupare förnuft, hans ädlare sinnesrorelseTi atorre kännedom af menniskan, samhället, i för dem vigtiga ämnen, h varmed han fi att upphöja sia tafla. Att genom vältali|^
