— Sa5 �.
lott berömmande eUer utsirande konst, omskapa ti vanlig man till en förträiilig, ett vanligt, lef- � dalopp till ett märkbart och minnesyärdigt, ett tdant försök kan ej lyckas, och skulle göra/ om st- kunde lyckas, ringa heder åt talekonsten. tmdcunqpe ostendis mihi sic, incredulits odi, är ra4. h varje förnuftig åhörare säger, eller har rätt A sBga, åt en sådan talare.
Vore ett publikt medborgerligt ofTer åt den Bidnaa egenskaper, och tillkommande tiders in- JUBmwde i lofsången derofver, så visst det enda Sremålet for alla åminnelsetal, som de flesie för- itlare af sådana arbeten synas på det sättet be- lipa naturen af detta vitterhetsslag, och styra illt fiirten iif deras vältalighet; sa vore den tan- ma tfilVeUatan ganska väl grundad, att det ut � idgid* bruk deraf , som vimnit hos oss häfd , ioka ^ ISr mycket inskränkas. ^Men nu har naturen å daqrt menniskohjertat, att det är sig öfverallt ikt| och att dess böjelser och önskningar, utaa ifcsspde på egoBskapemas skiljaktighet, äro hos )tnt dödlig, fitft i större eller mindre grad, all- Ides desamma. Alla, det är sant, törsta ej med tt joataläckligt begär efter odödlighetens ära. Ett of sjungit i de aflägsna tiderna, rör ej hopen af Itenniskor, och efter naturens visa inrättning, van-
