^ S28 -1 ligen blott desMi utomordentliga själar, hyilk tillika gifvit krafter, att, genom deras bi eller snille, verka på tillkommande tidebvari gifs deremot .ingen, så framt han antingen e yit ett undantag i känslolöshet firån den menskligheten, eller också felar i upprikl som ej skall tillstå det vara en ibland dess gare önskningar, att åtminstone hos sina anh sina vänner, sina bekanta, qvarlemna efte död, ett kärt och med deras lefnad lika ^ tigt minne* Sådan är då naturens inrättnin| har fäst geniets öga på odödligheten; dygi deremot, välgörandets, vänskapens, troheten hågkomst och rättvisa, hos dem med hvil Jefvat, och från hvilka döden en gång skall oss. Det förra vill lem na > efter sig ett evig sednare, ett rörande minne. Men all naturlig har tvifvetsutan sina nyttiga ändamål, od kunna till mensklighetens väl, anväadaa ochi Begäret att efter döden älskas och prisas, ^ framlocka dygder, likasom begäret, att efts den beundras och prisus, framlockat egond om våra ännu halfvilda samhällens fördomai to oss att skänka samma lifliga högaktning förra som åt de sednare, eller att åtmii skatta till ett någorlunda lika värde, menr aktning och välvilja som deras beundrao.
