— 397 — * Men sa långt vi, efter seklers erfarenhet, än* Iro ifrån denna grad af mognad, så visst äro Ijkräl dessa bortgömda samhällsdjrgder, dessa för- poster af god make, god far, god medborgare, i dlBNS allmänna utöfning, oändeligt vigtigare för
- ^rprlden, än de flesta af dessa sällsynta och för-
vånande egenskaper, h vilkas missbruk gjort, att PMH kan tvifla om de varit för menniskoslägtet ^era nyttiga än skadliga. Ja, äfven då man för- .lltfitter både deras förträfflighet, och det fuU- lEomligt goda bruket deraf, blir deras stör-
�tta verksamhet likväl ej mera tillräclvlig för jor-
jjdens sallhet, utom de ,enskilta dygderna, än den |llorsta anförares egenskaper, skulle va.i*a tilliäck- ^ga till segern, utom soldatens st}: ka och mod. I^Det är derföre godt att göra rätt myckel för upp- |.iniHitrandet af lysande egenskaper, men det är (45digt att göra allt för upplifvandet af ett mora- ^liakt värde hos menniskorna. Hvar skribent som 1^ Uppriktigt söker att gagna samhället, borde i syn-r Herhet alltid Jiafva för ögonep detta stora ända^ ^ål. Man har, det är sant, mindre tillfällen der- tiU, vid frågan om stora ovanliga menniskor, hjcl- tar eller statsmän. Deras vidsträckta utsigter, liundrade till deras gerningar sammanverkande or- saker , och de större händelser de hvälfva omkring sig, göra dem, till deras moraliska värde, svåra- ro att bedömma. De underkuiVa dessutom hela
