-. 398 — \ uppmärksamheten , blott genom sin glans odbi bop- gerliga märkvärdighet. Vid firamställandet dere- mot, af den ringare, vanliga medborgaren^ 8om utan publikt inOytande och utan egenskaper der- till, lefvat i fetin skugga, inskränkt till samhälbti vanliga förrättningar, och ägt till menniskor, darr utöiVer, merendels blott ett ganska enskilt fofUl- lande, der, just der är det^ som detta moraliiki värde borde vara det första och största Smnetfor minnestecknaren. Man behöfver ej frukta, att des- sa skrifter skulle få derigenom en alltför triSltiBfl enstätnniighet. Dygdemas utöfning förändrar sig|. ej mindre än egenskapernas, eAer olika oden och lefnadsvärf, och känslan är rik intill öutöslighct på målningar af rörande föremål. Om något mi- ste, enligt sin natur, blifva saftlöst, enstämmigt, tröttsamt att höra och läsa, är det visserligen den* na magra biographiska slendrian, detta från hind till hand afskrifna formulär af beröm , denna, med ett ord sagdt, evigt samma sida af raedelmåttany dess snillogåfvor och befordringsöden, som firsai- ställes i alla minnestal, af ii vilka, när maa hört ett enda, man kan sägas hafva hört hondrade. Men genom, jag vet ej hvilken yidskql^ vördnad för det rara och glänsande af stora egei* skaper, någon gång sedda, har man blifvit Indts- igen så hängifven derpå, så af vänd i smfiniogoa
