_- 34i — tydningar, hårdragqa tillämpningar, kalla utrop, och liknelser utan värdighet; men den möjligaste brist på riktig tankeföljd, förnuilig plan, pathc- tbk kraft, och en styl ändteligen, ett språk, p((^ atan grammatisk, jag vill ej nämna rhetorisk föi- tjenst; se, Qied sådant äro dessa ^deremot Inll- komligen tillfreds. Det är, säga de, ej vackra ord) (deri hafva de rätt,) ej sjelfklok tankellygt, ej mensklig visdom, ej 'fåfänglig konst, utan dt^t Sr (jag lånar ett vördnadsvärd t uttryck, som af dem missbrukas) andans och kraftens bevisning! Sådan är fördomens gamla sång, upprepad i ett evlnnerligt ccho af tanklösheten eller oskick- ligheten, som deurrar att röjas. Men ser man då icke, eller vill man ej se, att de som hos oss Ifia • emot mängden af släta predikningar, visserligen icke göra det af omsorg för ordens prydnad , utan for betraktelsernas värde och meningarnas sam- manhang? Tror man, att till ett sådant santman- hang icke fordras förstånd, insigter, tanke vana, ofhing och tid att författa? Tror man, att hvar b^ynnare skrifver, så snart han vill, enfaldigt Täl? Man är orimlig eller oredlig, i fall man ej vin erkänna, att Icke allenast den vigtigastc, utan just den sällsyntaste delen af all talekonst ligger i ämnets förständiga utredande, och I detta första enfaldiga sammanhang emellan tankarna, Ifrån bör-
