< ftig ett sSdant intryck fljnpf i sinnet, och StAuken deq>å, beständigt lefvande, blandar sig med alla ofriga tankar och föreställningar. Se der nyttan af exempel, af goda dramatiAa arbeten, af väl- tatiga religionsbetraktelser, och af alla djupt rö- rande drag. Man måste för öfrigt skilja emellan den moraliska känslan och sinnesrörelserna. Deii f5rra 8r af högre ordning, och ej omskiftelig, ej tillfällig som de sednare. Man kan, i vissa fall, betrakta sinnesrörelsen såsom ett slags starkare tittryck af den moraliska känslan. Detta uttryck kan vara olika till graderna, det kan vara, och Jcke vara. Moralkänslan beror ej, men hon upp- Jifvaa och styrkcs deraf. 4:o Kcinslorntis helt och hdllif pliyshla na- tur. Är sinneskänslan en egenskap närmare dju- ret, derföre att djuren synas hafva någon likhet deraf? Men djuren synas också hafva någon lik- bet af förnuft: skulle då detta sednare höra ock- så till djurligheten? Man lär väl således nödgas medgifva, hos menniskan, någonting sublimare af begge slagen. Jag har sagt nyss ofvanföre, att den moraliska känslan har all värdighet af sjelfvat förnuftet I min enskilta öfvertygelse, har hon äfven ett visst företräde. Det är icke hon, hvad man må säga, som någonsin bedragit verldenJ Det är icke hon, som är modem till alla spets*
