— 564 _ rörande förest Sllning behagar: ja! men ett godt iipp^-al 5 en ^lor och ädel gerning, härledd dvri* från, äro de derföre mindre moraliska? Fållar jag detta uppsåt^ gör jag denna gerning, blott for njutningen af sjelfva sinnesrörelsen dervid , likasooi jag äter äpplet eller dnifvan, blott för den smak de medföra? Tvingas jag ej dertill genom före- stälhiingen, öfvertygelsen om uppsåtets, gemin- gens, egen förträlllighet? Var det för alt njotå känslans behag, som Regulus lät lägga sig i so- len med affikurna ögonlock? Är det för att erfa- ra Ijufva intryck, som, vid åsynen af ett brin- nande hus, en belij' r!ud man går igenom lågor- na, för att frälsa deras olyckliga rof? Men huni skulle förlräniigheten af sådana geroingar uppen- baras för sinnet, om icke all skönhet, äfven den moraliska, ägde i sin natur något högst intagande? Hvart och ett sinne åtskiljer ganska tydligen i litt med vetande • behaget af rörelsen vid en god gcr- ning, och sjelfva gerningens egen befallande god- het. Klyftigheten må, om hon vill, förblan- da dem. Jag har, blott ett ord att tillägga. Den enr da känsla, som md^sia uppviickas, säger man, det är känslan for pli^'f. 1 sanning, jag tror mig e} heller hafva päslålt . annaL Jag menar mig just^ haiya talat i det föregåeude^ blott oft
1
