Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/379

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

I — oog — egenn3'^rta, en finare smak på njulmng? och läraren som stjrkiT wi^ deri, hvad f^ör han unnat än undervisar mig ull salta mig sjelf hemligon till ändamål, under larfven af dygd och moralitet? Se der den vackra följden af alla des �a uppbyggliga säll hetspredikningar. Härklyfvare, du är fiiij men moralen är ej, kan ej vara det. Hvar dygdig man värderar detta invertes bifall, söker det, kan ej umbära det Inyändningen är en chikan emot den menskliga sintiesnaturen. Den måste derföre vata falsk, och ir det bevisligen. Hvad? Om den tlUfredsstSlIelöe, hvarom här Sr fråga, icke kan möjligen vinnas, utan just derigenom, alt man gör det goda f'6r dess egen shull, (och drn kan ej vinnas på annat sätt) har ej då, hvem som känner denna njutning af en god dch dygdig gcrning, just deri ett bevis på, att han handlat oegennyttigt? Kan han ej, om jag finge tala så ovördsamt, le åt metaphysiken? Allt ljus i detta ämrie befor af följande tvenJMi hufvudfrågor: i:o Kan afsigten på väl, förenas med ren dygd? 3:0 Står afseendct på sällhetsdriftens tillfredsställande, i något nödvändigt samttanhang med den moraliska undorvisuingen ? LEOFoiiDS Skr. III Del. 224