de ej af denna beskaffenhet? medföra de ej hos hvar och en detta omedelbara känslobifall, detta lifliga medvetande af förträfflighet, som fåfängt skulle bestridas af ett klyftigare eftersinnande? Jag kallar dessa föreställningar ursprungliga, efter de grunda sig på en viss ursprunglig sinnesdaning, finnas hos alla, bero af ingen öfverläggning, och medföra hos hvar och en, till större eller mindre grad, samma känsloverkningar. Sjelfva den högsta värdighet, som vi finna i utöfningen af det förnuftsrätta, och som binder oss dervid, är den ej en sådan enkel, omedelbar, ursprunglig esthetisk föreställning i menniskosinnet? Det är ej här stället att inlåta mig i närmare undersökning häraf. Till mitt ändamål gör nog, att deruppå hafva vändt läsarens uppmärksamhet.
Men nu frågar jag: röjer ej allt detta, att slutgåfvan, tankepröfningen visserligen icke är den enda, eller ens hufvudgrunden till dessa allmänna öfverensstämmelser emellan menniskor; och att vi hafva dertill, ännu en annan princip i vissa invertes erfarenheter, vissa ursprungliga föreställningar och dem åtföljande känslor, bestående, likasom den utvertes erfarenheten, af omedelbara dunkla intryck, och medförande, likasom den, öfvertyglighet, utan att låta ytterst upplösa sig i förnuftsbegrepp? Och ligger ej häri orsaken, hvar-
