uppfylld. Du kan med den, när du helst vill, återtaga ditt berg, din ädelsten, allt, med ett ord, hvad du för denna sjö och detta skepp uppoffrat. Mannen gick bort, strålande af glädje. Han tviflade nu mera ej en minut att blifva den lyckligaste make i verlden.
På stranden fann han sin hustru, ännu qvarstående, förtviflad att icke äga ett skepp. Hvad lofvar du mig, lilla tyrann, tilltalade han henne, om jag äfven uppfyller din sista önskan. Den största tacksamhet, svarade hon, och att mycket älska dig. Vid detta förföriska ord, betänkte han sig icke länge; hurtigt kastade han sin valnöt långt ut i vattnet, och strax uppkom deraf ett skepp i fulla segel, som med den vackraste byggnad, och stam och spegel prydde af gyldne bilder, prunkade på böljan. Redan nalkades det stranden. Förtjust af denna syn kastade den sköna frun sig i sin mans armar, och hvem trodde sig lycklig, om icke han?
Du har gjort underverk, min käraste man, sade hon till honom; detta skepp i synnerhet är öfver allt värde, — också min vän, svarade han, hafva dina önskningar varit mig dyra att uppfylla. Han berättade henne nu, allt hvad den gamle sagt honom rörande demanten. Den skönt slet sig ur hans famn. — Obetänksamme, ropade hon med häftighet, och för denna sjö, detta skepp,
