varelse, som kan hoppas och frukta. Moralkänslan har ej att göra med möjligheten. Det är ej vår sak, det är Skaparens, att förena denna med hennes fordringar.
Det är för öfrigt sant, att rättvisan, det vill säga förnuftslagarne för godhetens utöfning, ofta svåra att riktigt bestämma inom vår egen menskliga verkningskrets, böra vara det ännu mer i frågan om hela naturstyrelsen. Sant, att hvad den moraliska känslan jakar såsom möjligt, eller äfven troligt om den högsta Varelsen och Dess regering, har ej samma vigt som det, hvilket hon nekar såsom omöjligt. Men det gör här nog att inse detta omöjliga. Ty motsatsen deraf är otvifvelaktigt den sökta sanningen.
Det kommer således an på, att finna detta moraliskt omöjliga, hvars raka motsats är ett till kommande tillstånd. Mig tyckes att det möter, vid hvart steg man gör i denna undersökning. Se här, som jag tror, i detta afseende, moralkänslans oförnekliga innehåll.
Kan Skaparen vara grym? Kan Han för någon orsaks skull, gifva det klaraste begrepp om total förstörelse, och den största fasa derföre åt lefvande, njutande varelser, som Han ärnar totalt förstora efter några ögonblick?
