Kan Skaparen lägga bedrägeriet till grymheten? Kan Han ifrån den ena andan af verlden till den andra, utan all grund af sanning, och af en blott styrelseklokhet, inplanta i alla dödliga bröst detta hopp och denna fruktan, som hotar eller tröstar med en slutlig rättvisa, och som utsträcker öfver grafven, följderna af deras moraliska förhållande? Kan Han genom ett svek, så klokt och nyttigt det än må vara för det hela, göra menniskosinnet känsligt för en skönhet, en fullkomlighet af dygd, så ofta rakt stridande mot den jordiska varelsens fördelar; och likväl utan all verklig syftning på ett tillkommande högre tillstånd, ett tillstånd af belönande sällhet?
Kan Skaparen, till grymheten och bedrägeriet; lägga ännu vidare litenheten och tomheten på ändamål? — Ty hvilket barnspel, och grymt barnspel vore ej mcnniskolifvet, ja hela den synliga skapelsen, om för oss, for varelser som tänka och lida, ingenting följde på detta tillstånd a£ tanke och lidande? Hvad vore åsyftningen med alltsammans? Ty hvad äro millioner solar, millioner jordar, hvad är hela den physiska omätligheten, utan en dertill svarande moralisk storhet af ändamål? Och hvilket ändamål finnes väl värdigt Skaparen, i dessa ständigt omvexlande generationer af ögonblicks-varelser, som nästan icke
