Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 9 � — grimd fiir metafysikfen.. Deremot tror jag att det gijfves ea annan, hvartill han synes icke hafya lemnat uppmärlsamliet, men som torde böra fin- nas tillriickligyså långt någon kunskap � eller rätta- re aagdt flfvertygelse, i dessa ainnen blifvit oss tiUr imiåd. Att SjaTama aro odödliga, utgör till �x. Yiaéérligen en syntetisk sats �. så långt som odöd- lif^betäi idie kan ur Själarnas egen obekanta natur härledas. Såsom apriomk kan denn � sats dod^ tillika yisserligen anses � Ty mlsls en Gud anta- gas odi hans rättvisa � så följer deraf oemotsägligeu ledarnas fortsatta* Tarelse efter döden � och blir alltså till dem ett predikat, som khnmed aprioridL visshet tilläggas dem. Men 'detta predikat härle- der aig från en helt egen och särskilt tankesats, nemligen Guds rättvisa, hvilken på intet sätt in- går i begreppet otti Själarnas natur; hvarfiire o<^ detta predikat, ehum det genom ett nödvändigt tankeslut tillägges sdbjiektet, likväl kan sägas vara fräiinnande dertill , odi således utgöra ett slags syntetisk sats a priori. På sådant sätt uppkomma i metafysiken syntetiska omdömen a priori, icke i^Hiom Cud Tet hvilken slags åskådningsfiirening nied tomma bqpreppsformer, utan genom det ana- lytiska' resultatet af en gifven sanning, h vilket så- som predikat tillägges ett subjekt i hvars 'bq[repp det icke innehållas. En stor del af vår metafysik