Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


ojåndiffheti och dä ikssa icke kimiui gifras af er* åbrenheteiiy utaii höra ensamft till det rena förnuft tet, såsom helt och hållit oberoende af yttre fö � liemål, så kan också ingen pligt, hvarken kännat genom er&renheten � eller hafva sitt ändamål derL Har^nn aU pligt sin grund i det rena fömnfltet, a �skildt från er&renheten och alla dess afsigter; s& hjudes också, efter hans påstående, h varje pligt af detta rena förnuft, hlott och endast för dess (förnuftets) egen rätthets skull, icke såsom ett me- del tiU någon mensklig fördel, hyarmed fömufl;et i an rmhet från all sinnUg erfarenhet har allde- 1^' ingen gemenskap. Pligt har således lika som ingen grund i erfarenheten, intet heller något än- damål af menskligt väl. Ja, den har så Utet nå- got sådant ändamål, att den skulle yara, efter auktors påstående, lika så visst pligt j och åläg- ga oss lika så obestridlig lydnad, om den ock strida de emot hela vår naturinrättning j det vill säga: om den ock, i stället för att lyckliggöra det menskliga samhället , tvertom alltid beredde dess förderf och undergång. Det goda i gemingame ligger i stöd häraf , och som auktor tydligt och oftare erinrar, icke i någon välgörande afsigt, ehuru starkt den mä yrkas af samvetet och menniskokärleken , eller med hvad offer af våra egna fördelar den må va- ra Beledsagad, utan blott och eadast i den blindjt lydande undei^venheten för en absStnikl ^6TtraS^&-