måxiniy utain allt slags jordiskt ftndanläl. Säda&t är hos auktor det väsiendtliga af pligt Dess deft^ nition är, ea ger ning af' blott aktning for lag, utan fråga hvarken om lagens {omuftiga grund, el^ ler om följderna deraf för det menskliga samfundet I Se här hyarom jag tror att fråga således egeiiT téligen uppstår. Den förbindelse man känner inpit isig sjelf till vissa gemingar, hvaruppå grundas dei|? På lagmyndigheten af en abstrakt tankeformel, utw allt ändamål för meimiskolefnaden? eller på ,bjE>greppet om gemingens rätthet och nytta tiUiaéii^ niskoYäl, jemte nödvändigheten att för sitt egc^ sinnes tillfredsställelse hafva dessa ändamål? Har den Ibmuftsrättheten in abstracto, och utan aUt aimat afseende, till sin enda rätta synpunkt? elW har den framför denna, åtminstone jemte denna, menniskobehofvet, så väl af geruiugens följder, som af tillfredsställelsen att åstadkomma dem? Jag har redan i förbigående vidrört dessa frågor, och tillaga ger nu derom i allmänhet. En lag för menskligheten och dess verkstt^het, kan den vara utan ändamål af ordning odi säUhet? Till h vilka andra syften skulle väl rtxbsapiheten böra styras af moralbuden? Eller om den nödvändigt måste tänkas styrd till detta lib4amål, huru skulle det ej höra ingå i den verkändes afsigUr � lika som i den bjudande natur
