Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— tog -. mtkteiis? Lat fihuuftet ålägga rättheten såtelnlagt men rftttheteii är hSIr räiihet till menniskaväl: favarfbre skulle då lagen lydas blott för den för* ras skull y icke äffen för det sednares? Förbindelsen till en god geming, låter den åXt t&nka sig åtskild från det goda Mm deraf upp- IbHinicar, och från viljan dertill? Begge deiama^ • 9tå'de ej nödvändigt tillhopa i menniskosinnet? Oéh när jag tillstår mig förbunden att hjelpa en ixåiöfvande, att försvara en förföljd oskuld, är det i^ Jtast till Sekten af gemingen, den lidandes rSdd* ^li&^/tm hans gläd^ och njutning deraf, som jag IdttLneir förbindelseii att Hdraga. All förbiiideke it;-dåy att ja^ så må tala^ sammanväxt med en aifögt på mienniskoväL Kortligen � så länge plig- m ideligen befalla gemingar för den menskliga sSllheten (inga andra), och samvetet, som atndfo ém för brott deremot, alltid föreställer ^ss dervid, flåsoim den ovärdiga orsaken till andras eller vår egen olycka (merendels b^ge tillhopa); så länge akaU alltid förbindelsen till goda gemingar förenas. •Bsed afsigten på deras verkan, och bestå i nöd � ^^fändigheten att hafva denna afsigt Den m^afy- � jUl flom säger annat än detta, är metafysik i gan- ^dta 9tark bemärkelse. Det hör ef tiU min afsigt odi vore kanske e| i mm ftemåga, att djupast från grunden npphvilf-