— ItO — ra detta mörka ttnme. Men jag ville kunna Åt- minstone gifVa nAgra anledningar till närmare un- dersökning.
Om jag icke haft alldeles orätt i hvad )ig hittills anfört, så borde i sanning väl knappast kunna tänkas, att förnuftslagama för de menskliga gerningama icke skulle syfta till något ändamål , icke hafva den menskliga lefhadens jemyäl utvo^ tes fördelar till ögonmärke* Emellertid, jag till- står det, saknar den motsatta meningen icke der* före aU slags anledning. Ty det är oförnekligt, att när man yid uppfyllandet af någon moralisk pligt^ med uppmärksamliet undersöker sitt eget sinne � känner man dervid likasom en hemlig aning, el- ler ett slags medvetande, om något annat ännu högre ändamål för gerningarne, än blott och ensamt de materiella följderna deraf. Man skiljer verk** ligen oftast med temlig tydlighet, det egentli- gen rätta i gemingen från det nyttiga som förois sjelfva eller andra derigenom uppkommer: t. tå � Pättheten att ej bryta aioa löften, ej bedragft nå � gitt I ifrån den utvertes fördelen som deraC fel| � Ömsesidigt, för både den som dmotfei^t löJEkob odi åfin SQm uppfyUler dnL Re^ i blotta &tj{bljden ^ demia rätthet röner man �n naturförträfflighet,
