känslornas öfvervigt lättligen förvilla om konstens både ändamål och medel. Med en i sig sjelf icke oberömlig, men för mycket uteslutande kärlek för Tyska vitterheten, klandrade man, utan åtskillnad, de Svenska författare, som i stil och ton ansågos närma sig den Fransyska smaken: emot Leopold i synnerhet riktades anfallen, och ju högre hans beröm förut skallat, desto mer sökte motsatta röster nu att nedtvinga det. Dessa anfall hafva likväl ej kunnat skada hans rykte: ett bevis att hans förtjenst var verklig, och nog stark att uthärda alla prof. Hans svar till sina motståndare voro några poetiska stycken af skämtsamt innehåll, och föröfrigt en tystnad, som anstod hans år och förtjenster. Beklagade han sig stundom för vänner, så var det mindre öfver personliga oförrätter, än öfver faran af den allmänna förnuftsodlingens, den sunda smakens återfall till den lägre ståndpunkt, hvarur en föregående bättre tid dem upplyftat. Sjelf egnade han de återstående åren af sin lefnad dels åt granskning af sina arbeten, hvaraf en ny upplaga under hans egen tillsyn började utgifvas; dels och hufvudsakligen åt filosofien, med afseende på de nyare former den i Tyskland antagit. Från yngre åren hade denna vettenskap. utgjort ett af hans
