Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
XVII

smak.[1] Deras långvariga husliga lycka afbröts år 1819, då begge angrepos af en svår feberartad sjukdom. Denna qvarlemnade hos fru Leopold outplånliga verkningar, först af en ytterligt uppdrifven nervretlighet och sinnesängslan, och sedermera af en lika ytterlig liknöjdhet och känslolöshet för allt, vare sig umgängesnöje eller sysselsättning; hvilket tillstånd varade till hennes död. Hennes man var bestämd att erfara ett sorgligt öde, som skulle äfven i fysiskt afseende gifva honom likhet med hans själsförvandter Homerus, Milton och Delille. Hans helsa hade aldrig varit stark. Med ett högst ömtåligt nervsystem, detta, som det synes, den stora talangens nödvändiga villkor, klagade han ofta öfver krämpor. Den allmänna sjukligheten lade sig slutligen på ögonen, och verkade, efter en förutgången svår ögonsjuka, tilltagande svaghet i synförmågan, samt slutligen fullkomlig blindhet. Denna inträffade under loppet af år

  1. Hon ägde äfven ett synnerligen godt minne, hvarföre han plägade kalla henne sitt historiska lexikon. När han letade efter en passande epigraf till sitt poëm: Den 26 Januari 1814, var det hans hustru, som gaf förslag på denna i sannilig förträffliga, hos Pope:

    Be sure, the eye of time shall see no name,
    So blessd as thine, in all the rolls of fame.

2