Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/210

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


öch hlifva en blott konstnär 3 blifva rStt och slätt naturens byggmästare *). Jag vill ^^ fortfar hon märkvärdigt — att haturen j icke blott tillfälligt j genom en tredjes förmedling (Guds), sammanträjffar med vär an^ des lagar (vara begrepp om ändamål och inrätt^ ning) 9 utan att hon, af sig sjelfj ursprungligt och nödvändigt j är sådan hon är ^); det vill säga, utan behof af någon Gud, • ... Emellan själ och kropp, emellan sinnet inom oss och en yttre verld utomkring, är det orimligt att antaga en åtskillnad, och att tro dem upp- komma särskilt ifrån hvarandra. Det tänkande väsendet och det utsträckta (själ och kropp) dro ett och detsamma ^). Sä har Spinoza längesedan sagt. Det är tid attupplifva denna första hufvud- sanning. Själen har gjort kroppen, anden verlden. Det inre är detsamma med det yttre. Naturen är an � den sjrnliggjordj anden åskådlig; anden åter in- gen ting annat, än naturen j ännu osynlig och oåskådhg ^). Men först af allt är det Absoluta ^ hvarifrån allt upprinner. Läsarens kunskapsbegär får alltså

') IdealismiM der Wiaienscluifttlehre, i Philoa. Sdirr. ht Tfa. pag. 190. cfr. Fdeen z. e. PhiL d Natur, pag. 5ö. 4) Ibid. p. 63. ^) Ibid. p. 85. •) Ibid. p. 64.