— i54 — Utan tvifvel är man benägen, att tfinka sig det Absoluta såsom det högsta j ursprungliga vd^ sendet. Men utom det, att det Absoluta icke Iftr betraktas såsom det högsta éllef öf versta , icke sd* som spetsen af en höjd; utan måste tänkas sdi^ som en medelpunkt j kvilken är tillika med^ punkt och cirkel ^); mSter här genast ännu en annan och större svårighet. Af allt hvad för men* nilskotanken företer sig såsom verklig tillyarelse; af hela tingens och varelsemas . Btora omfattnii^, ifrån Gud till stoftet, man må betrakta dem ti �- som det framhragta, i förhållande till dét fran^ bringande, eller såsom det förnimmande j i mol � sats af det som låter förnimma sig; hvad finUci väl, som man ej skulle tro sig kunna till en bÖN jan uppfatta, under de tvenne ytterst vidsträckta begreppen, subjekt eller objekt? Likväl gäller in- tetdera på minsta .sätt om det Absoluta � h vars na- tur är tvertom just den, att vara ingen af delamc Det är icke ett sjelfursprungligt oändligt ^bjekl;, som åtskiljer sig sjelf ifrån naturen och imrldi- objektertia ; icke ett objekt . utom eller öfver oss, ämne för hvarken^kunskap eller dyrkan} -^^hvadiär det då? Det Absoluta j säger den ny a läran , kanevigt blott uttalas såsom absolut odelbar ide^tiiiet af
10
) Aphorismen, 5o\ 71.
