Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/282

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


mm i|a4 — Läsarn jemfore nu sjelf alla dessa motsatta yttranden, och försöke att förlika dem med hvar- andra. För min del tror jag ej, att man kan, ef- ter ett uttryckligare förnekande af den yttre verl- dens verklighet, i klarare ord påstå det samma som man förnekat. Men hvilket resultat uppkom- mer då alltså slutligen af hela denna operösa Ifi- robyggnad? Det är detta som återstår att söka ut- forska. Idealismens grundtext är, upprepom det, den yttre verldens overklighet. Följden deraf blir, ef- ter all sund logik, nödvändigtvis den, att allthvad vi kalle objekt eller yttre ting icke består i annat, än i blotta tankeskapelser, vare sig genom andens egen kraft, eller genom främmande ingifvelse. Gar^ tesius och Mallebranche med deras Systema Occa* sionaliunij Leibnitz med sin Harmonia prasstaU' litUj ja äfven Kant med sin transscendentala este- tik vore inga egentliga idealister; efter en hvar tf dem påhitt sätterkände yttre tillvarelse , och blott uppehöUe sig vid våra föreställningar derom, de- ras ursprung och gilltighet. Berkeley och Fichtc vore deremot verkliga idealister: allt yttre verld �- objekt, alla såkallade ting utom oss vore från de- ras system uteslutna; allt var hos dem blott och I endast tankesyn, härledd, efter deras olika b^^rand* ningar