Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/294

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


f9\

�9 

99

99

99

•9

hon åskådas af ett väsen utom henne. Att hoo verkligt är något i sig sjelf, vore orimlige att sä- ga , än mer att tänka. Så länge vi alltså antaga, att materien är något som föregår vårt förnim- mande deraf (det vill säga, existerar oberoende deraf), veta vi ej hvad vi säga" *). Nå väl! se der alltså materien fullkomligt till- intetgjord , och med det samma verkligheten af allt objekt y utom det som ligger i blotta förnimr Tigandet j det vill säga, i blotta inbillningsgåfvan, blot- ta föreställningen. Här bafva vi då den nya filoso- fiens verkliga upplösning af den stora verldsgätMj hvarom hon säger på ett ställe, att den utgjorde Spinozas hela bekymmer; lika som på ett annat, att filosofiens hufvudproblem består deri, och att hanken som har fått den filosofiska andan , md' ste här besvärja den. Ingen tviflar, att ju den fi- losofiska andan blifvit i detta system på det hög- sta besvuren; åtminstone att hela sofistikens ma- giska ordförråd blifvit dervid brukadt. Man kan betrakta detta försök såsom den sista förtviflade stormen, för att intränga, eller synas intränga i tingens natur, och bemästra sig af den innersta hemligheten; men hvad har derigenom vunnits, och hvad har den filosofiska andan då ändteligen

') Idealism, d. Wiss. Lehre, pag. 282, 233.