för sin dskddning (bvarigéi&oiil permaAensen räd- das); sä påstår bon deretnot äfven på andra ställen, att det gifves stunder dä iferldsdsf:ådningen fön* svinner j och går helt och kallet förlorad i det Absolutas åskådning. Men under sådana stunder (om ingen verld gifves , utan då anden åskådar den), huru går det, ännu en gång frågadt, med perma^ nensen^ det fortvarande yttre beståiydet ^ och det egnaj sjetfständiga lifvet deraf? Korteligen, vid minsta allvarliga besinnande, butu kan man undgå att inse lösligheten, skröp- ligheten af hela detta oredbara tankespel? Eller bvad annat innehåller denna lära, än hvad ofta tiilförene blifvit försökt, — alltings förvandling till idel drömbilder? Blott med den åtskillnad deri- från, att hon på en gång fastställer Ibegge motsat-^ serna, nemligen naturtingens både jrttre realitet ^ och deras icke jrttre realitet? Vill hön åter ej detta, ar hon verkligen i sin afsigt ingenting annat än rena, kända idealis- men, b vårföre förleder hon sina läsare genom så många ställen och yttranden att tro helt annor- lunda, och att onödigt bråka sina bufvuden med eA materiell materia j en död massa j en upplif* vad måÉsa, i f& ord, ined en verld af objekts, åmiien for yttre behandling, och sokn motstå ]på- stötping utifrån, men som likväl slutligen befin-
