Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/307

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— ^49 — yar och utgjorde ett och samma med sjelfvaob^ jekten, det yill sMga^ ined sjelfm natarsynerna, hu- ru skulle dä dessa sistoämda blifva q var efter den , och utgöra någon egen redbar tillvarelse? Vidare: intelligensen, när den uppkommer � finner naturen redan framför sig säsom objekt. Men intelligen- seOii säsom en sig sjelf åskådande verksamhet, har e].;pigot ann^t; objekt och kan e| hafva inägot mh natt dn denna sia egna närvarande verksamhet. Huru skulle dä en förfluten verksamhet (den nem- lifi[en, hvaraf naturföremålen uppkommit) kunna bluva objekt för intelligensen � som ej kan åskåda någon ting, utom sig sjelf såsom intelligent verkanh de; och huru skulle för öfrigt en förfluten verk- samhet Vara på en gång förbi och icke förbi, på en gång förfluten ock såsom objekt ännu närva- raijiäé ? Vidare : en sä kallad objektiv eller medvetslös suljjekt-objektivering, huru skulle den kunna gif- vas, och hyari skulle den bestA ? All subjekt-objek- 4 tivering är och måste vara en åskådning af sitt eget jag, det vill säga, af sin egen verksamhet* Mén om åskådning af sig sjelf icke är ett förnini- ' mande af sig sjelf, det vill säga ett medvetande, så är åskådningen bUnd och liflös, det vill säga ingen åskådning, och subjekt-objektiveringen finnes ej, kan ej äga rum. Begripe alltså, hvem som^C-