Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/364

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 3o6 — ge filosofien envisas, att följa sanima v&g som hon hittills hållit. Men, säger någon, ingenting är mera skiljaktigt, än den nya filosofiens väg ifrån den äldres. Ja de åtskilja sig ifrån hvaran- dra jemt så mycket, som realidkn och idealism; ttien djupare ner under begge ligger en gemen- sam grund från hvilken de framgå: begäret att upphöja filosofien till vettenskap; det vill sfiga, till bevisad naturkunskap. Dätta begär utgör arf- synden i alla systemer, och för syndens skuld ftr döden kommen öfver dem. Visserligen gifves i vanlig förståndsmening en bevisad naturkunskap. Örtsamlam, som upp- rifver blomman ifrån jordbädden och utbreder henne på sitt pappersblad; kemisten, som i sm degel upplöser natur-alstren; st jernforskam , som efter geometriens lagar beräknar himlaklotens af- ständ och rörelser, tvifla ingendera, hvarken om föremålens verkliga tillvarelse, eller om pålitlighe- ten af de förnuftsslut, som de med logisk riktig- bet uppställa. För dem existerar en bevisad na- turkunskap; med filosofien förhåller sig äter på olika sätt Hvad redan af de förra mätes, väges och sönderdelas, får af henne ej ens antagas så- som existerande. Hennes tvenne första frågor äro och måste vara, den ena: äro de yttre, sinnliga tingen verkligen till? den andra: har förnuftet