— 3lQ — y^ h}i(vi\f gjprda i metod och dialektisk färdig- het. Allt detta är mycket och högligen prisvärdt; men ännu en gäng sagdt : transscendental natur- kunskap, smickrom oss ej deraf. Eq^Uertid fortfar alltid menniskosinnet i en vi3S ph(e)griips{i4 förtröstan på sia tänkande natnr, 9p)i vUl ^j ö(yergjifv(( sitt hopp. I de för oss y^gtigA$ii9 ämmm {så tänker man) måste det väl ^ify^s pftgontipg pålitligt, någonting qvedersägligen fQirna(l(^t; eller hya4 vo^p annaf*s förnuftet och hvarUU tjj^ppde 49t? Sådan är äf ven min mening; endasit i^istei maoy ^9ii^ jag tror, förstå med for � nnftft ii^{9f}ting annfit och mera, än blotta speko* la^^PQcn. I)f^ttsi förnuft ^ stundom så högt upp- satt, stundom åter så snöpligen jäfvfidt, huru h^ det ej blifyit skärskådadt, refvadt, sönder deladt, utan att man ännu riktigt vet hvad det egentli- gen är och h vartill det räcker? Ingen fråga är likväl angelägnare. Jag har, som en annan, mia mening i detta ämne, och skall tillåta mig att här yt^ra den. ra. STYCKET.
Mm TRO OM DET MENSKLIGA FöRTiUFTET.
Man sk^ll ^e ned med stolthet på denna svag- het som hjiott trorj och som derigenom
