— 325 — ligga till groud: hvarigenain åter .psinnlig orsak, osinnligt skeende tyckes blifva en rak. motsägelse* Också ^ var det på denna grund , som Kant trodde sig kunna med trygghet afgöra otillämpligbeten af alla våra förståndsgrunder till de transscenden^ ' tala föremålen: - en jättetanke, hvilken, likasom med ett enda svärdshugg, afhögg vid roten all
�
Vietafysisk spekulation. Emellertid, då ?n hög- re ö&rersinnlig natur dock väl måste ^antjigas; då den- måste- böra tänkaa lefvande, icke.' såsom ett; dödt stillastående, en evigt ostorlig d^ala; då lif är verksamhet, aktiv princip, men ingan sådaa låter tänka sig annorlunda, än såsom förorsakande kraft; då äter och i det fallet, huru skulle ^i^ Kant oal^adt, icke finna oss tvungne, att äfvea i frAga om osinnlig natur antaga detta förhållande af orsak och verkning, likasom af substans^ kraft m. fl., vare sig nu antingen att dessa vårt förstånds grundbegrepp verkligen behålla sin tUlämplighet, äfven på foremål utom tid och rum, eller att tiden och rummet utgöra nödvändiga grundvillkor för all åndlighet,. all skapelse som utgått . från den ursprungliga oändligheten: må- a ' I , , • hända sjelf af all tillvarelse det enda undantaget. Se der, hvar vi slutligen stå i afseenfijffpå våra kunskapers realitet, och förnuftets förmåga dertiU genom sina så kallade grundsanningar. Så
