Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/396

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 3ä8 — m&l Haf hoti ej dHtå, sd har höti ej något, öcb ät ej filosofi. Hon utgör d& ingéntihg annat, Sa ett vildt, otygladt kunskapsbegär, som störtar sig 6fVlel*m6digt at på åtst nattsvarta, oäbdliga nattiN djtipety der dét kriägSväfvar utan kosa ellélr riktning � öéh der det i evighet aldrig skäll finna hvarkeil strabd eller botteti. Filosofiens, rätta natur och kall låter alltså liäraf påtagligen bestämma sig. Länge ansåg man henne för en ojäfvig allkuiiskapslära, mäktig att ' � � � ifrån stoftgrandet, ända upp till den högsta ursprungligheten, uppdaga hela den stora fördolda naturkedjan. Huru litet hon svarat emot detta begrepp, bevisar den intill näryarande dag lika djilpa menskliga okunnigheten om hela naturen i dess ursprungliga grundvarelse. Huru Ifingt hon deremot låtit af detta kunskapshögmod förleda sig från sin rätta bestämmelse, intyga flera äldre och nyare system, hvari de för oss högsta och vigtigaste sanningar antingen på intet sätt finoa riitp, eller blott lösligen vidhängas den öfriga tankebyggnaden, eller befinna sig, hvad värre är, alldeles vanställda och oigenkänneliga: allt af den enda orsak, att de antagne atlkunskapsgrundema ej medgifvit annorlunda. Man kalle detta skarpsinnighet, djup forskning, äkta metafysik, hvad man behagar, blott ej filosofi* Denna är ej till