^ 344 - vi verUigen kVDna^j^éWiDe^ 'viss ofvertygéise mycket mera, äu som låter egeatligea bevisa sig. Om jag ej felar � har jagchär i f& ord uppfattat målet för alla diaa ipkast � Hura? säger du, måste man då verkligen sö- ka för filosofien atinan grund, Sn sjelfva förnuftet och de principer som deri innehållas? Jag svarar dertill (hvilken din öfvertygelse ock må vara derom), att förnuftet i sig sjelf har inga princi- per, innehåller inga. Hvad vi hos oss kalle (or^ stånd eller förnuft, består ej i annat ån i blotta förnufiighetenj det vill såga, i blotta gåfvan att uppfatta, jemföra, sammanbinda begrepp, och i en viss konstruktiv, eller om så må sSgas arki- tektonisk förmåga, att uppföra tankebyggnader. Men förnuftet är visserligen i sig sjelf tomt på innehåll; det måste finna sina ämnen i omedel- bart gifna erfarenheter, och har dem förutan hvarken något minsta begrepp, eller ännu min- dre några principer att bygga på. Dessa sistnäro- da, h vilka de må vara, härleda sig alltid från er- farenhet, och, då det är från den yttre, utgöra, som jag redan sagt, ingen ting annat än de yt- tersta villkoren för existens i allmänhet, sådana som vi kunna genom den högsta möjliga abstrak- tion uppfatta dem. Af detta slag iro de så be- nämda kategorierne, eller hvad vi annars kalle
