Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/5

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
III

ämne, hvarutur hans snille hämtade näring och kraft. Och förutan en sådan näring, hvad är snillets låga annat, än en fladdrande meteor, som onyttigt förlustar, eller vådligt förvillar?

Anländ till Upsala Universitet år 1773, fick han der tillfälle, att, kort före deras nedergång, beundra den Svenska lärdomens ljus, en Linné, en Ihre, med flera, äfvensom att ingå en närmare vänskapsförbindelse med åtskilliga snillrika unga män, som i en sednare tid gagnat och prydt staten, kyrkan eller vetenskaperna.[1] Vistandet vid Universitetet blef dock ej långvarigt. Fattigdomen, snillets vanliga följeslagare, nödgade honom att söka sin fortkomst såsom informator; och lyckan förde honom i ett hus, der förtroende och välvilja, förenad med belefvenhet och fin bildning, gjorde honom vistandet ej mindre angenämt, än nyttigt.[2]

Under tiden hade han i Norrköping vunnit bekantskap med den berömde Professor Lidén. Denna omfattade snart den unge

  1. Georg och Axel Adlersparre, Fredric Ehrenheim, Tingstadius, Neikter, Lindblom, Boëthius, Göthe, Olof Rudbeck (Boråsiadens författare) m. fl.
  2. Det var hos en Grefve Douglas på Stjernarp i Östergötland, hvars trenne söner han underviste i flera år.