osÉil^ai bygger pittnaTeridigagnmder^ochejdf- Tenrffrsr grSnaonui deraf. Dessi tvenne hufyudsat- ser � jig menar Teiidens realitet och fömuftets gilltig- htly knnna anses sAsom begge pdiemeafdenaxel, hTaromkring Filosofien hvälft sig allt hitintills, odinied hvars mbhning och förstöring hela dess na- tnr firyandlar sig och upplöses i mörja och obe- ståad. Men hum långt i begge dessa afseenden den Kritiska Lftran ätskiljer sig frftn den förut gil- lande Filo6( �en, är ingen obekant, som iger af denna Lära nftgon minsta kännedom. Icke blott Tara yttre sinnens vittnesbörd förlora efter den all pditlighet, men äfyen sjelfva förståndsgrundema gilla Uott om vara ^na inre tankesyner; icke om VeHden^ Själen^ Gud. Om en verklig natur utom 068 odi dess beskaflfenhet, fömdas oss nemligen aD möpig kunskap, äfven den ringaste: om denna verlds upphof och vårt ^t kan ej ens friga väc- kas, dä sjdfva b^reppet upphof j orsakj såsom &- sladt vid tidsvillkoret , endast tillhör våra ^na tan- kefonner, odi icke kan lämpas på någon sak i verkligheten. Vid sådana skiljaktigheter emellan det gamla odi nya i&muftet, böra inga följder deraf anses eftrmodliga, eller vidia förundran. Såsom prof nA Uott en enda här anföras. Sålunda, tillex.an*
