— 6 — togs af alla fordaa filosofer såsom oryggUg saa � ning, att i våra så kallade disjuaktiva #luisaUcr. om naturen^ det vill säga, af tveune motsatta för- hållanden i hvarunder en existerande yttre verld ensamt lålér tänka sig, ettdera af de tyenne vill �^ koren måste oemotsägligt äga rum: att den följak- teligeu måste nödvändigt, i anseende tiU tidenj an^ � tingen haft en början, eller icke haft jnågojgi; i anseende tiU rymdenj antingen vara inskränkt ga^ nom gräusor, eller oändligt utsträckt; ändteligen> i anseende till sitt ämncj materien j antingen del �* har i oändlighet, eller icke delhar i oändlighet. logev misstänkte falskheten af begge delarna, begge vjU* koren, omsider kungjord af fornuflskritiken , odi att ver Iden hvarke9 haft början, eller icke haft någ09, att den h varken är indiränkt geoom grän- ser, eller oändligt utsträckt; och att materiens del- barhet hvarken är oändlig , eller icke oändlig. Hu*' ru dessa gåtor upplösa sig i den iiya Filosofi- ea � hpr ej hit att utreda; nog af, att dess aV4^ les egna och skiljaktiga natur redan häraf visar sig � Men om likväl nu, ropar man, med aBt det-> la så föHaöll^ sig? H vilken odödlig upptäckt! och hviljken rättelse af m^ecmiskotankens l^i^ Co^YiU^l^ ser! Jag vill ej strida hävAm- J^g frågar .1^1^; ^r Qcb sX hvei � sk^U någpn^ oiiillMEirti^tw �f �p f^r
Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/64
Utseende