dau uppiäcLt pälilUgen bekräftas? Man betäokc hvari deo besUr, och att den, riktigt öf ver vägd � inne&ttar ingenting ringarenan förnekandet, oyerk- ligheten, förvandlingen till dröm ocbdunst,af allt hy ad vi se, vidröra, erfara, af allt hvad vi un- der våra ögon och händer mätsi, väga, beräkna, fördela, sammansätta, bilda, inrätta, eller i hela deii vidsträckta Skapelsen beundra s&som bildad t odi inrätt^; af allt hvad omkring oss, och såsom ämne för vårt varseblifvande uppkommer, fortva- rar, förvandlar sig och upphör; af alla yerlds- och lefifiadsskiften, som sysselsätta vår uppmärksamhet, vårt bf^undande, våra känsloi* o. s. v. Ty det Sr ofömddigt, att allt detta försvinner efter förnufts- luritiken, utan att existera annorlunda � än såsom vår inre yarelses ^ua tankesyn^ och drömbilder, vi- da åtskillda från all slags realitet; syner, drömbil- der, bvilka, ehuru föranledda (som det medgifves) af någon ting ntom oss, under namn af ting i sig ajelf , likväl hafva med dett^ slags yttre tM^g ingen gemenskap, ingen minsta likhet; skUlra oss derföre inga yttre föremål, utan lemna oss lika så tom- ipa pl^ all kunskap, alla b^epp derom, med ett fiv^f lika så tomma på all yttre erfarenhet, som om i hela deq omätliga rymden, ifrån oss upp till fixstjernan , idie ett stoft funnes och ägde till*
