Också Mr det utan . all tvifyel grundläggnin- gen till denna bevisning, som utgör syftemålet för hela den ytterst märkvärdiga Lära om Tiden och Bummetj hvarifrån det Kritiska systemet sedan i allt härleder och utvecklar sig. Tillhöra hegge de&- sa, föreställaingar blott och ensamt menniskosumet> och ingalunda någon verld utom oss; utgöra de, flom Kant påstår, blotta syner eller åskådaingai* hos oss, utan all yttre motsvarighet; då förvand- la sig också alla de förmenta utvertes föremål, isom vi under dessa f(ta*eställningar uppfatta, till blotta skuggverk och drömsyner. Naturen, till sia utsträckning, sina skapelsesyner, sina förändringar, sin följd af orsaker och verkningar, äfven som det menskliga lifvet, till hela sitt händelselopp, för- vandlar sig då, ifrån ea verklig yttre verld till ett blott tankespel. Icke nog, sjelf va vår^ förstånds- begrepp förlora äfven, så långt de grunda sig på dessa begge åskådningar, all gilltighet om sjelfva tingen, hvilka, och af hvad slag de må vara. M enniskoförståndets omdömesrätt sträcker sig ej län- gre än till våra egna tankesyner; intet verkligt föremål, högre eller lägre, kan af oss på minsta isätt kännas i sin rätta sanning, och den Kritiska fömuftsvägen, ehuru svår och skum den föröfirigt må vara, ja, ehuru den kder oss till ingen an-
