� ^ i4 - uppkomma från tinget i sUg sjelf vMta osi, som isäges ligga tiU grund för dessa syner , emedan det- ta slags ting, beröfvadt h varje tänkbar egenslap, fbljakteligen hyad det helst må vara i sig sjelf, all<^ tid oföränderligen det samma odb ut stånd af all rörlighet, all modifikation, ja till pAt med af åU förorsakande förmåga , omöjligen kah vara eii dradt till någon enda af våra föreställningar, än mindre till hela den stora föränderligheten och mångfidl- digheten deraf. Men huru förklaras då i detta sy- � stem på minsta sätt hela den yttre fenom^verl< � den? Och bör man förundra sig, om denna halfva odi likasom tvekande Idealism snart förbyttes af en påföljande . tänkare i en alldeles bestämd och fullkomlig? ' Härmed vill jag dock ingalunda bestrida de rimliga anledningar till en sådah idealistisk åsigt äf verldsynema, som kunna uppkomma af vissa nupplösliga svårigheter och stora luckor i våra kun- � äutper. Blotta dualiteten af Ande och Materie vi- ^r d^ ett svalg, öfver hvilket ingen tänkbar stig lédei- tiD förening dem emellan, utan på bekostnad atfdététhtagha bfiejgreppet oni énderå af dem. Tveii- né fåseh df så stridig natur som ande och kropj>, hVilka géåtkä Ingd slags medélarter af gtöfre ändå éliéi* fiihåVé tttåtérief kimtia tänkas i Stånd att xiflr-
