— i5 - ma sig fa varandra, fauru kunna de inom natnr* verlden likväl vara ända till immediat vexelverk- ning, det vill säga, ända till beröring förknippade och sammanlänkade? Men denna stora fråga är éj den enda, o6li kanhända ej den svflraste � Ju me- ra vi fördjupa oss i dessa hegrnndningar, ja mera tjocknar mörkret omkring oss, och tanken finner snart all holten undansjuiika sig. Om vi tänka oss materien såsom en kroppslig substans ^ meä likväl någonting verkeligen substantidt icke ktmnat af den forskande tankan deri ertappas; då tiéinligéh � hvarje särskilt substans i verlden måste antagas för sammansatt, och hvarje del deraf såsom bestående af ännu mindre delar, ända ti&deh yttersta odd- bara enhet, som ej mera uppfyller ett rum, ö6fi der materien så till sågandes rör vid atidlighetéri och försvinner i den; om vi tånka ö)ss matériéiis föränderliga tillstånd under begreppet af orMér och Verkningar; men all orsak , i sitt rKttat förståhd, nÖdTvändigt ntiåste vara en åkttf ptlndp, én léf- vandé sjelfrörlig kraft, det vill säga, af andé^li^ tiatiä*; då verkiiingen derémot skulle Vafrä éä för^- ändring af tinget eller dess delar genom flyttdin'^ i ru^Sänét: hvarigehoto oräak bch Vérkifiii^ iSltäi skuile blifVa åbdeiis kroppsliga hahdling; onf yi Uhikä ö'sls verldeii 6bfa Kela åéés feAndelselöppI iiilf*
