- i6 — do: begreppet af fmutgdende och påföljd; men en suooesdoQ afdetU sbg, somnigon ging börjiiy DödTändigt mäste medlon lika sUHPa svårigheter, som vi ä amlra sidan måste finna i förestSllningea af en succession utan b^ynnelse � en fortsättning som aldrig Tarit annat än fOTtsättning ; om vi tän- la oss utsträckningen i hrarje kroppsligt föremål såsom nödvändigt uppkommen genom delamas fler* het och förening; men hvarje del sjelf åter måste bestå af enheter utan storhet, hvaraf ingen utsträck- ning möjligen kan uppkomma; om vi ändteligen betrakta rymden i allmänhet, såsom en i och ior sig sjelf oändlig utsträckning, men en sådan oänd- lig utsträckning hvarken låter tänka sig såsom exi- sterande särskilt från den högsta lefvande oändlig- heten, eller såsom förenlig dermed och tillhörig dess natur ; då och under sådana motsägelser i va- ra tankeslut, på hvilketdera sättet, frågar man, låta väl alla dessa begrepp, substans^ ulsträckning, orsak och verkning j förutgående och påföljd (som utgöra och innefatta hela det materiella naturspe- let) rimligare förklara sig: antingen såsom redbara ▼erkligheter , eller såsom ett oss tillhörigt sinnligt föreställningssätt; det vill säga, såsom blotta tanke- syner , blotta följder af vår ^en sinnesnatur ? Ock- så var detta sista, tvifvelsutan , Kants verkliga öfver- tygelse;
