Det är i detta poem, som älskarn (jag vämjes att säga det) fullbordar äktenskapet med sin sköna efter hennes död, vid ett nattligt besök ur grafven som hon gör honom; under det att flickans mor lyssnar utanför dörren på deras vexlande suckar, underliga läten, och hela kärlekskampen. Efter förmälningsakten reser den rysliga bruden sig opp ur sängen i hela sin längd, och håller ett tal till modren, hvari hon förkunnar henne, att den älskade ynglingen nu måste dö, efter att hafva uppfyllt hennes begär, och sedan hon fått suga hans hjerteblod; men att för sin del tvingade samma begär henne, att ännu i lika afsigt besöka andra ynglingar, som måste till mängd stupa för hennes kärleksbrånad.
Det är vidrigt att fortsätta berättelsen; men man anmärke, att flickan, uppfödd i hednisk tro, hade blifvit tvungen till kristendomen och dödt i kloster. Under nattbesöket hos sin älskare hade hon sutit till bords med honom, och väl smakat af vinbägarn med sina bleka läppar, men för ingen del velat njuta det hvita brödet. Sjelf hade hon derefter lagt sig hos honom i sängen, med förställd varning att ej röra hennes kalla lemmar: en varning som den unga häftiga mannen illa efterkom. Nu begärte hon slutligen af sin mor, att i stället för den begrafning på kristna sättet, som
