eftet kristet blod, och som hade af en prinsessa i sjönöd vunnit ett missförstådt löfte om det foster hvarmed hon befann sig hafvande. Barnet blir en prins, och uppväxer intill tjugonde året obesvärad af dödskorpen. Blott en enda gång har han kommit in genom fönstret till drottningen, som då satt i sin sorg och stirrade på aftonsolen, men icke gjort annat än sjungit en slagdänga för henne. Genom korstecknets bruk hade han för den gången låtit afvisa sig. Men nu börjar det rätta äfventyret.
Prinsen har sett en prinsessa från Norrige vid namn Minona, blifvit kär, vunnit genkärlek, och vill nu segla till Norrige, för att såsom brudgum hemföra henne. Under otålig väntan på skeppet och beredelserna, möter han en gammal käring i skogen, som lemnar vid hans fötter skråpuken af en stor fogel, den han ikläder sig, och reser dermed strax af luftvägen till Norrige. Under vägen hinnes han af dödskorpen, och nu är han förlorad. Genom sina böner utverkar han sig likväl dödskorpens tillstånd, att få till afsked besöka sin käresta, emot hederslöfte att inom vissa stunder infinna sig för att uppätas. Så mycket gör likväl dödskorpen för denna gången, och för att (som han säger) märka honom, att han hugger ut det
