Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 132 —

och den skrifvande massan har fältet inne; den vill nu i sin ordning stifta lagar, och vill blott hafva en vitterhet sådan, som den kan för sin del åtnjuta och åstadkomma. Derifrån detta allmänna återfall ner till den lägsta folksmaken, dessa vilda rop emot fordna reglor eller fordna mästare, hos oss och annorstädes. Hatare af en odlingsgrad, som man hvarken strax födes till, eller inhämtar med de första skolbegreppen, och med hvilken man blott genom fortsatt god läsning, mycken egen tanke och länge öfvade gåfvor småningom införlifvas, har man kastat sig, för ginhetens skull, i främmande nyheter, ropat efter andras rop, på snillekrafter och effekter långt öfver de förut vanliga, hvartill det himmelska fröet påstås ligga nedgömt i menniskosinnet, ehuru hitintills skamligen qväft och nertrampadt af förståndet och fransyska smaken, geniets tvenne usla fiender. Detta himmelska sinnes klenod, kallar man efter tyska formuläret Genialitet, och hvarje ung uppeldad hjerna felar ej, att taga sina vildaste drömmar för just denna dyrbara skatt, som man försäkrar oss att Pope och Voltaire hvarken vetat om eller förstått att värdera.

Följden har blifvit den som borde väntas, och ur denna Pandoras ask, Nya Tyska Genialiteten, (lemnom åt den äldre och sanna all