Voltaire, af Kellgren och Oxenstjerna, hinna mycket långt i smakens omskapning, med Hafsfrun och Necken, med den Mörka skogen, Ljungbyhorn, Varulfven, och hvilken vet alla de öfriga namnen? En viss jurnal har yttrat, i afseende på Svenska Akademiens Handlingar, att alla dessa författare, (med undantag af blott tvenne som nämnas) skola i nästa tidehvarf alldeles upphöra att läsas. Detta må vara möjligt, men säkrare synes utan tvifvel, att läsningen af en ännu större del nya författare aldrig skall begynna.
Rätta olyckan vid allt detta förblir alltid, att poesier af den halt, som dem vi nyss omtalat, kunna merendels på stund göras af hvarje begynnare; men icke sådana som Kellgrens och Oxenstjernas, icke sådana som de begge Skaldebrefven Till dem som söka ett odödligt namn, Sången öfver Gustaf 3:djes Bildstod, Uppfostraren, Svea, Husliga Sällheten, att ej uppräkna flera. Lägg till, att då hvarje försök af sednare slaget skulle af oförmågan strax röja hela dess vanmakt och blottställas för åtlöjet, finner en skrocksaga, en pöbeldikt, en gastfasa, ehuru uselt rimmad, alltid en viss klass af läsare, på hvilken den kan hoppas att göra effekt, redan för blotta skrockets skull. Alla falska, öfverdrifna, grofva, halfvilda, hiskeliga, med ett ord, alla
